Hältor
Skador i rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till veterinärvård och utslagning. Är en häst halt och har en rörelsestörning så bedöms det i en skala från 1 till 5, där 1 är knappt synbart. Fem är blockhalt, en häst som inte stödjer på benet överhuvudtaget.
Känn längs hela benet och runt om i benets fulla längd, var observant på avvikelser som svullnad och ökad värme. Akut blockhälta kan bero på flera orsaker; ett brutet ben, en senskada eller en akut inflammation. Den vanligaste orsaken till blockhälta är dock hovböld. En blockhalt häst behöver akut hjälp, så därför är det viktigt att du ringer din veterinär. Hästen kan också vara halt på flera ben, och då är det nästan omöjligt för ett otränat öga att hitta hältan. Om det är en lindrig hälta kan longering, och den extra tyngd som hästen då lägger på det inre benet, ibland göra att hältans syns tydligare. För att kunna fastställa exakt var hästen har problem och för att kunna göra något åt det måste en veterinär göra en hältutredning.
Böjprov
Att göra böjprov är sannolikt den vanligaste metoden vid hältutredning. Hela benet eller en separat led böjs ihop cirka en minut. Efter det springer man med hästen på ett plant och hårt underlag. Veterinären kan då se om böjningen framkallat någon kraftigare reaktion – alltså om hästen haltar mer än före böjprovet. På så sätt kan man lokalisera i vilket område orsaken till hältan sitter. Ett böjprov ska alltid göras av en veterinär.
Bedövning
Om hästen visar en böjprovsreaktion kan veterinären gå vidare genom att lägga en bedövning lokalt där hästen misstänks ha ont. Veterinären kan exempelvis bedöva en led. Efter bedövningen görs ett nytt böjprov, och reagerar inte hästen då med ökad hälta har man med stor sannolikhet hittat var i benet problemet sitter.
Röntgen
Med hjälp av röntgen kan veterinären hitta frakturer, sprickor, cystor och liknande. Mjuka vävnader som muskler, senor och annat syns inte lika bra på röntgen.
Ultraljud
Vid skador i mjuka delar som senor, ledband och muskler används ultraljud för att undersöka skadans omfattning. Vid senskador är ultraljud helt nödvändigt för att veterinären ska kunna bedöma hur pass allvarlig skadan är och även kunna se hur den läker ihop.
MRT
Förutom röntgen och ultraljud finns magnetresonanstomografi (MRT). Fördelen med MRT är att man får en mycket detaljerad bild av såväl mjukdelar som skelett. All undersökning sker under narkos då det är viktigt att hästen ligger still. MRT kallas lite slarvigt för ”magnetröntgen” trots att tekniken som används skiljer sig helt från traditionell röntgen.
Scintigrafi
Scintigrafi ordineras vanligtvis bara i samband med större hältutredningar. Veterinären sprutar in en radioaktiv isotop (helt ofarlig för hästen) i en ven. Den tas upp i de vävnader som veterinären vill titta på. På platser där det finns en ökad blodgenomströmning kommer isotopen att samlas i större mängd. Med hjälp av scintigrafi kan man hitta skador i ben som inte går att se med röntgen. Man kan också upptäcka skador tidigt och hålla koll på läkningen.
