Sits

En korrekt sits är grunden för att ryttaren ska kunna inverka på hästen. Ryttaren måste lära sig att vara i balans med hästen, för att kunna hitta jämvikten tillsammans med hästen. Genom en följsam och avspänd sits följer ryttaren med i hästens rörelser utan att klämma sig fast eller spänna sig.

Lodrät sits

Den lodräta sitsen, som också kallas grundsits, är grunden för alla typer av sits. Den lodräta sitsen används vid dressyrarbete och vid utbildning av häst och ryttare. Därför fungerar denna sits, fast med förkortade stigläder, även vid förberedelseövningar för hoppning och för terrängridning.

Den lodräta sitsen kan varieras en aning utifrån ryttarens kroppsbyggnad samt hästens storlek och djup. Ryttaren ska sitta upprätt i sadeln så att man kan dra en lodrät linje från örat till ankeln genom axeln och höftleden (kort sagt: axel, höft, häl).

Lätt sits

I den lätta sitsen rider du med kortare stigläder och ditt säte kommer upp ur sadeln vilket gör att hästen får bättre frihet att använda sin rygg. Lätt sits kan du använda till exempel vid lösgörande galopparbete, i sits- och balansövningar och när du utbildar en ung häst.

I lätt sits följer du med i hästens rörelser på ungefär samma sätt som i lodrät sits, men du har en lite framåtlutad position.

Kom ihåg

• Endast en ryttare som sitter avslappnat och i balans kan ge korrekta hjälper. Korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig ryttarkänsla och kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att arbeta med sin sits.
• En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen.

Hjälper

Ryttaren kan inverka på hästen med vikten, skänklarna och tyglarna. Den inverkan kallas hjälper. Genom samverkan mellan de olika hjälperna har ryttaren kontroll över hästen och får den att gå i den gångart, det tempo och den form som ryttaren önskar. Kännetecknande för en korrekt hjälpgivning är att hjälperna kan bli allt finare och omärkligare.

Alla hjälper består av ett samspel mellan vikt-, skänkel- och tygelhjälper. Ingen hjälp fungerar ensam; för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper krävs ett känsligt samspel mellan de olika sätten att inverka på hästen.

Hästens känslighet och ridbarhet, samt syftet med hjälperna, är avgörande för hur kraftiga de ska vara. Hjälperna ges alltid mjukt från början och förstärks eller försvagas sedan efter behov. Om kraftigare hjälper är nödvändiga, ska man alltid sedan återgå till en lättare inverkan för att hästen inte ska bli avtrubbad utan förbli känslig.

Kraftiga hjälper förstör hästen, medan mycket beröm gör att samarbetet mellan häst och ryttare fungerar bättre. Beröm med handen eller med rösten gör hästen mer avspänd och lösgjord.