Hoppning

Hoppning är ridsportens största gren, både i Sverige och internationellt. Ekipagen tävlar under varierade former över en bana med olika hinder. Ju fler, högre och längre hinder, desto högre blir kraven på hästens kapacitet och lydnad, på ryttarens skicklighet och följsamhet – samt på ryttarens och hästens samspel.

Hästens utrustning

Hästens utrustning är sadel och träns. Benskydd får användas.

Ryttarens utrustning

Vid träning kan du använda din vanliga utrustning. Vid tävling ska du ha hjälm av godkänd typ. Skyddsväst av godkänd typ ska bäras vid all ridning på tävlingsområdet av alla ryttare fram till och med det kalenderår ryttaren fyller 18 år. Du ska också bära ridbyxor, ridkavaj, ridstövlar eller jodphursskor med shortchaps utan fransar. Vid tävling på lägre nivå går det bra att använda fritidsjacka eller tröja i stället för kavaj.

Regler för hästens utrustning och ryttarens klädsel, vad gäller både häst och ponny, står att läsa i Tävlingsreglemente 3 (TR III).

Tävlingsmomentet

Många tävlingar på lägre nivå har karaktären av utbildning, medan de svårare tävlingsinslagen kommer högre upp i klasserna. Hoppning är en OS-gren, där hinderhöjderna i finalen ligger på 1,65 meter. Här i Sverige arrangeras cirka 2 000 tävlingar per år, med klasser från hinderhöjd 20 till och med 160 centimeter.

SM, som är den svåraste nationella tävlingen, har en hinderhöjd på 150 centimeter för seniorer. Ponnyer tävlar i olika kategorier beroende på mankhöjd. Den högsta kategorin, D, som får mäta max 148 centimeter över manken, tävlar över hinderhöjder till och med 135 centimeter, kategori C till och med 120 centimeter och kategori B till och med 100 centimeter.

Man mäter hästens kapacitet och lydnad i samspel med ryttarens skicklighet och följsamhet på flera sätt. Det kan vara genom hindrens dimensioner, alltså hur höga och långa de är, eller genom typen av hinder. Man skiljer på rättuppstående hinder och längdhinder.

Andra sätt att variera svårighetsgraden är genom avstånden mellan hindren och genom kombinationen av olika hindertyper. Banan kan alltså göras tekniskt svårare inom sina maxgränser för höjd och längd i respektive klass. I högre klasser finns även en maxtid, det vill säga ett visst tempo måste hållas för att undvika fel. Ekipaget som vinner är oftast det som hoppar alla hinder felfritt med snabbaste tid. Det finns fler sätt att få fram en vinnare. Man kan hoppa på fel och tid direkt, dela upp banan i två faser eller göra upp i en omhoppning bland grundomgångens bästa ekipage. Det finns även andra varianter. När man räknar fel ger en rivning och en första olydnad 4 fel. Banan ska alltid byggas av en utbildad banbyggare.

Prova på hoppning

Tävlingar hittar du i Tävlingsdatabasen (TDB). Där kan du också söka efter godkända tränare.

Alla regler för tävling, de olika klasserna och hindertyperna, vad gäller både häst och ponny, står att läsa i Tävlingsreglemente 3 (TR III).

Mer om hoppning, om landslag, Svenska Ridsportförbundets Vision 2030, med mera, finns att läsa här  – https://ridsport.se/tavling/grenar/hoppning