Uteritt och allemansrätt

Att rida ut i naturen är härligt samtidigt som det är nyttigt för hästen. Som gäst i naturen måste du som ryttare lära dig att rida med omtanke om de växter, djur och andra människor som vi samsas med i skog och mark.

Terrängridning är en viktig del av ryttarens grundutbildning. Att rida i terräng är särskilt nyttigt eftersom naturen i sig ställer en mängd olika krav. Detta gör ryttaren skickligare och mer följsam, och hästen får större förtroende och blir mer lösgjord. Att rida i naturen är stimulerande och uppiggande för både ryttare och häst och en belöning för ansträngningarna under ridlektionerna. Som ryttare behöver du gradvis lära dig hur hästen beter sig i naturen och lära dig att rida i olika typer av terräng och på olika underlag.

Rid säkert

Den säkraste ridningen är den där du använder sunt förnuft och inte utsätter dig eller hästen för onödiga risker. Innan du ger dig ut i skog och mark ska du kunna rida hästen i alla tre gångarterna – skritt, trav och galopp. En förutsättning för att rida ut är att du sitter säkert i både lodrät sits och lätt sits. Sitsen måste vara så befäst att du sitter kvar i sadeln även om något oförutsett skulle inträffa.

I terrängen är det särskilt viktigt med god balans, för att kunna anpassa sig efter de förändringar av tyngdpunkten som hela tiden sker.

När man rider uppför och nedför backar avlastar man hästens rygg genom att luta överkroppen framåt. Ju kraftigare lutning uppför, desto mer måste man luta överkroppen framåt. I nedförslut ska du inta lätt sits med ett något upprest överliv för att avlasta hästens rygg och hjälpa den att fördela tyngdpunkten mer på bakbenen, så att den inte riskerar att tappa balansen. Särskilt nedförsbackar kräver att du har god balans och känsla för jämvikt.

Allemansrätten

Allemansrätten är en fantastisk möjlighet för alla att röra sig fritt i naturen, så även för ryttare och hästar. Men det kräver att vi visar hänsyn till djur och natur, att vi inte stör och inte förstör. Du kan inte rida riktigt överallt. Det finns några enkla regler du behöver känna till som ryttare i naturen.

På vägen
Det är tillåtet att rida på skogsbilvägar och andra enskilda vägar, så länge det inte innebär skada på vägen som exempelvis vid tjällossning. Då kan vägens ägare förbjuda ridning där. Är du osäker, fråga alltid ägaren.

På privat mark
Detsamma gäller för åkrar, vallar och planteringar (även skogsplanteringar) samt liknande områden som lätt kan skadas. Du behöver markägarens tillstånd för att rida där.

Det gäller även stubbåkrar. Det är alltid markägaren som bestämmer om du får rida på stubben eller inte. Det är extra viktigt att skapa en god relation med markägare om du rider ofta och regelbundet i samma område och om du vill lägga ut stockar som hinder.

I skogen
När marken är blöt och känslig, vanligtvis under vår och höst, ska du undvika att rida på mjuka skogsstigar, ängar och i hagar. Var alltid försiktig när du rider på stigar med synliga trädrötter, så att hästen inte trampar sönder rötterna. Då kan det bli rotröta i trädet och virket förstörs. Undvik att rida på vandringsleder, i motionsspår eller i skidspår – på vissa ställen är det straffbart enligt lokala ordningsföreskrifter.

I naturreservat
I nationalparker och naturreservat är naturen extra känslig och här gäller inte allemansrätten på samma sätt som i övrigt. Läs på anslagstavlor i området vad som gäller. Är du osäker – kontakta kommunen eller länsstyrelsen.

På stranden
Här gäller allemansrätten, men det är upp till varje kommun att bestämma när det är tillåtet att rida. De flesta stränder har hund- och ridförbud under badsäsongen, men är ridbara under övriga delar av året. För att veta mer exakt, ring din kommun och fråga.

_Z9M4751.jpg

Ridning i trafik

Antalet hästar i trafiken har under de senaste åren ökat avsevärt. En olycka där hästar och bilar är inblandade får ofta förödande konsekvenser. En stor häst väger över ett halvt ton och ryttaren eller kusken är dessutom dåligt skyddad. Att en häst som blir skrämd av något reagerar instinktivt med att fly vet vi redan och att det i en sådan situation kan vara svårt att ha full kontroll över hästen. Detta gör att den som möter hästar i trafiken behöver vara extra uppmärksam och försiktig.

Du bör känna till vilka regler som gäller för hästekipage i trafiken. Huvudregeln är att de betraktas som fordon. Vägtrafikförordningen gäller därför även de som rider eller kör häst i trafiken. Det gäller också om du leder hästen. Du som ryttare och kusk måste också känna till och rätta dig efter allmänna trafikregler och anvisningar samt visa omsorg, varsamhet och omdöme precis som alla andra fordonsförare.
Stall Ekeby-62.jpg

Rida i grupp

Rider ni i grupp är det bäst att rida en och en efter varandra. Är gruppen stor ska man rida två och två. Yngre och kanske lite oroliga hästar får gå i par med en lugn häst. Mindre erfarna ryttare rider i par med en mer rutinerad ryttare.

Är ni en grupp ryttare som ska korsa vägen är bilisten skyldig att lämna fri väg eftersom gruppen i lagens mening utgör en så kallad ”annan procession”. Det är inte bara olämpligt utan både olagligt och farligt att bryta en grupp med hästar. Hästar är utpräglade flockdjur och de hästar som måste vänta på andra sidan vägen blir ofta oroliga och någon kanske kastar sig efter den del av ”flocken” som redan har passerat.

Vissa regler riktar sig speciellt till ryttare

  1. Ridande ska använda sig av körbanan om inte särskild ridbana finns. Det är alltså inte tillåtet att rida på cykel- eller gångbana.
  2. På körbanan ska ridande hålla sig så långt till höger som möjligt, på vägrenen om sådan finns.
  3. En häst som passeras av bilar på båda sidor kan lätt bli orolig. Därför bör ridande undvika ”filkörningar”, även vid vänstersväng och i rondeller.
  4. Ridande ska genom att ge tecken med armen till övriga trafikanter visa vilken väg ekipaget tänker ta. Här gäller samma teckenregler som vid cykling.
  5. Genom att sträcka ut armen ska ryttaren i god tid och väl synligt visa när hen tänker svänga, vända eller flytta hästen i sidled. Höjer ryttaren armen betyder det att hen tänker stanna. Ryttaren kan också ge tecken med hand eller ljussignal för att förebygga eller avvärja fara.
  6. Vid ridning i mörker ska både häst och ryttare vara försedda med reflexer.

Här kan du läsa mer om hästar i trafiken och ladda ned pdf.