Hästars ursprungliga beteende grundar sig i att de levde vilt i flock. Under flera miljoner år av utveckling har hästen varit beroende av sin flock för att överleva. De flesta studier av hästars naturliga beteenden är gjorda på hästar som lever relativt ostört i stora reservat. Forskningen visar att hästars ursprungliga beteende fortfarande lever kvar. De äter och rör sig långsamt över stora ytor ungefär 75 % av dygnet. Resten av tiden spenderar de på kroppsvård, lek, vila och sömn.

Vila, mat och social kontakt

Hästar sover korta stunder jämnt fördelat över dygnet. Frilevande hästar har möjlighet till social kontakt dygnet runt men när vi stallar in hästar på olika sätt (exempelvis i box) så förändrar vi hästens ursprungliga beteende. Hästar idag som inte lever fritt, har fortfarande samma behov av social kontakt, vila, sömn, mat och ättid. Tyvärr blir social kontakt och ättid många gånger betydligt förminskad jämfört med vad som är naturligt för hästen.

Hästar vilar gärna tillsammans.

Sysslolöshet

Studier på hästar som står i stall visar på att hästarna inte har så mycket att göra större delen av dygnet. I bästa fall kanske de har fri tillgång på grovfoder såsom halm, men oftast har de inte tillräckligt mycket att göra i hagarna och de går ute för kort tid på dagen. Vi kan också bli bättre på att utforma hagar, många gånger har de för lite sysselsättning vilket påverkar hästen negativt.

Fundera på

Hur ser det ut i ditt stall? Hur länge får hästarna vara ute i hagen? Har de hästkompisar och kan de aktivera sig ordentligt? Har de tillgång till grovfoder?

Hästar vill umgås med andra hästar dygnet runt, det är så det ser ut för frilevande hästar. Forskning visar att hästar tidigt i livet lär sig att läsa av andra hästar och umgås. Om fölet inte lär sig att läsa av andra hästar tidigt i livet så kan det i värsta fall påverka dem resten av livet. Det kan leda till att de blir otrygga när de möter andra hästar. Därför är det människans uppgift att se till att de verkligen får möjlighet till att vistas tillsammans med andra hästar i grupp hela livet.

Vi ser ofta hästar som kliar varandra när de får gå fritt tillsammans.

Vi kan förebygga skador i hagen

Många hästägare är oroliga för att det ska uppstå skador när hästar vistas tillsammans. Studier visar att skaderisken ökar när hästar konkurrerar om utrymme, foder, vatten och andra resurser.

Det finns mycket forskning på hur skador kan förebyggas på hästar som går tillsammans. Forskning visar på att det är viktigt med fri tillgång på mat och vatten och att det är en stabil grupp. Flytta inte runt hästar mellan olika grupper, utan försök behålla samma individer tillsammans under en längre tid. Det finns också forskning som visar på att när nya hästar ska introduceras med varandra så bör det först göras i angränsande boxar i stallet och i angränsande hagar ute. De får då en chans att se varandra en period innan de släpps ihop. Följer vi de råd som finns så är skaderisken ganska liten och hästens naturliga beteenden tillgodoses.

Idag vet vi genom forskning hur viktigt behoven av social kontakt, fri rörelse och långa födosöktider är för hästarna, men i den hästhållning som är vanlig idag ser vi höga nivåer av onormala beteenden. Det kan vara hästar som krubbiter, väver, boxvandrar och så vidare. När ett onormalt beteende utvecklas sker en dopaminfrisättning i hjärnan. Allteftersom det onormala beteendet utvecklas kan vi också se förändringar i hjärnans nervbanor. Det är tyvärr svårt att bota hästar ifrån de här onormala beteendena när de väl blivit etablerade.

Exempel på onormalt beteende - krubbitning

Köper du en häst som är krubbitare och ger den tillgång till social kontakt, möjlighet att under en stor del av dygnet äta och röra sig fritt så kan beteendet avta, men det kommer troligen inte försvinna helt. Detta beror på att beteendet redan är befäst och är svårt att göra något åt. Var dock mycket noga med att inte isolera hästen eller använda en krubbitarrem, det gör bara hästen stressad. Krubbitning ”smittar” inte heller mellan hästar.

Filmen nedan visar en häst som krubbiter.

Onormalt beteende Krubbitning

Det bästa är självklart att förebygga onormalt beteende. Krubbitning till exempel debuterar ofta när fölet avvänjs från stoet, ju tidigare avvänjning och ju mer kraftfoder desto större är risken. Vävning och boxvandring uppkommer ofta när hästarna inte får tillgång till eller får utlopp för sitt rörelsebehov och sitt sociala behov.

Att ge hästarna möjlighet att få utlopp för sina beteendebehov grupp, gräs och galopp är ett bra sätt att förebygga onormala beteenden.

Fundera på

Titta på bilden nedan på ponnyhingsten. Varför har den gjort stigen i hagen? Vilket behov får den inte utlopp för?

Foto: Anna Lundberg

Betingning betyder att vi tränar en häst för att se till att den accepterar och till och med blir nyfiken på olika saker. Klassisk betingning eller klassisk inlärning handlar om ledtrådar som hästarna kopplar ihop till händelsekedjor.

Det kan till exempel vara rörelser eller ljud från oss människor som hästarna kopplar ihop med olika händelser. Hästar är bytesdjur och är väldigt intresserade av ledtrådar till vad som ska hända. Hästar är vanedjur och är det någonting som blir annorlunda i rutinerna då är det en ledtråd till att något nytt ska hända. Det kan till exempel vara att du en morgon kommer med vita ridbyxor. Efter några tävlingsdagar har hästen förstått precis vad som ska hända när du har de vita ridbyxorna på. Ett annat klassiskt exempel är plastkassarna som vi ofta har grovfoder i. Hästar är ofta rädda för plastkassar, men de lär sig mycket snabbt att den här typen av plastkassar betyder mat.

Jämför vi med oss människor kan ett exempel vara att många av oss är rädda för spindlar men om spindeln alltid betyder att vi får tårta så kommer spindel så småningom bli allt trevligare. Det får dock inte bli så att tårtan kommer först och så fort vi skär upp en bit tårta så hoppar det ur en spindel. Då kommer vi efter ett tag blir rädda för tårtan. Det viktiga är ordningen, det otäcka måste komma först för att bli en ledtråd (genom klassisk betingning) till att något trevligt ska hända.

Tar vi ett hästexempel så kan det vara att hästtransport behöver betyda morot. Det får inte bli så att morot betyder hästtransport för då har vi ”förstört” morötterna så de förknippas med något negativt.

I det här fallet så är positiv och negativ bara matematiska termer. Det har ingenting att göra med om det är bra eller dåligt eller etiskt acceptabelt eller inte. I det här sammanhanget betyder förstärkning att ett beteende blir mer sannolikt. Bestraffning betyder att ett beteende blir mindre sannolikt.

Positiv förstärkning

Den positiva förstärkningen är rutan till vänster i bilden. I dagligt tal pratar vi om belöningsbaserad träning. Med det menas att vi lägger till något för att öka sannolikheten för ett beteende hos hästen. Det kan till exempel vara godis, mat eller att klia hästen på ett ställe den gillar att bli kliad på.

Negativ förstärkning

Den negativa förstärkningen är den rutan till höger i bilden. I dagligt tal pratar vi om tryck-och-eftergift och det är grunden i all traditionell hästhantering och ridning.  Negativ förstärkning betyder att vi tar bort någonting för att öka sannolikheten för ett visst beteende. Det kan till exempel vara eftergift på tygeln eller släppa skänkeltrycket. Det negativa här betyder att vi tar bort någonting och förstärkning betyder att beteendet blir vanligare.

Det finns inte vetenskapligt stöd för att säga att negativ förstärkning är dåligt på något sätt eller dåligt för välfärden. Det man kan säga är att våld är dåligt för hästars välfärd men negativ förstärkning behöver inte alls betyda att man använder våld.

För att signalerna till hästen ska fungera behöver vi jobba med detta varje gång vi hanterar, rider eller kör hästen.

Oavsett vilken teknik, eller kombination av tekniker, vi väljer att använda så är timing helt avgörande för hur effektiv träningen blir. Det är också helt avgörande  träningen är genomtänkt och konsekvent så att samma signal eller hjälp betyder samma sak varje gång. Vi behöver vara så förutsägbara som möjligt för att hästen ska känna sig trygg.

Det viktiga med både negativ och positiv förstärkning är att förstärkningen kommer precis efter att hästen utfört det önskade beteendet. Det gäller delar av sekunder, så snabb behöver den som hanterar hästen vara för att hästen ska förstå vad som önskas av den.

Med shaping menas att vi gradvis formar ett beteende hos hästen med små byggstenar som sedan sätts ihop till mer komplexa beteenden. Hos den unga hästen kan det vara de enkla sakerna som att starta, stanna, svänga höger, svänga vänster. Så småningom kommer vi till olika gångarter, olika steglängd, olika takt och olika mer avancerade rörelser. Med hjälp av shaping har vi alltid en plan så beteendena byggs upp successivt. Detta känner vi igen ifrån Ridhandboken även om ordet shaping inte används där.  

Det spelar ingen roll om vi använder oss av positiv eller negativ förstärkning, oavsett behöver beteenden byggas upp i små delar och ha en genomtänkt plan. Samtidigt som vi måste vara flexibla och kunna justera planen eftersom hästar är olika.

Ibland gör hästen något som vi inte vill och vi kanske smäller till den. Det kan också vara så att vi använder rösten eller ett ansiktsuttryck som släcker det beteendet som vi inte vill ha. Det vi ska tänka på är att bestraffa hästen på det viset inte är någon bra metod för inlärning. Det gör hästen stressad och rädd och det försämrar relationen mellan häst och människa. Det finns också en risk att det dämpar tidiga varningssignaler och ökar risken för aggressivitet eller avvärjningsbeteenden.

Enda gången då det kan rättfärdigas att använda omilda handlingar mot hästen är när det verkligen handlar om vår egen, andras eller hästens säkerhet. Det är ingenting vi bör använda i den dagliga hanteringen av hästen.

Djurskyddsregelverket säger att djur som ska tränas för eller användas vid tävling ska vara fria från skador och sjukdom som kan orsaka lidande. Det är något som vi inom ridsporten är bra på. Risporten har veterinärkontroller på tävlingar, krav på vaccinationer och är generellt sett duktiga på att förebygga fysiska problem hos hästarna.

Djurskyddsregelverket säger också att den som tränar eller tävlar med ett djur, får bara ställa sådana prestationskrav på djuret som är anpassade till det enskilda djurets fysiska och psykiska förmåga. Här kommer hästens mentala förmåga in i lagstiftningen. Det står också att utrustning, hjälpmedel eller metoder, alltså träningsmetoder, får inte användas på sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.

Att avgöra var gränsen går för psykiskt lidande för en häst är svårt. Därav är det vårt ansvar som människa/hästägare att ta hänsyn till hästens psykiska förmåga och träna den på ett sätt så den förstår vad det är vi vill ha ut av den. På så sätt kan hästen prestera på ett lugnt och avstressat sätt.

Avvärjningsbeteenden eller konfliktbeteende som det också kallas är något som alla som hanterar hästar någon gång har sett. Det kan uppstå i en situation där det sker en konflikt mellan vad vi vill och vad hästen vill, och vad vi ber hästen om och vad hästen förstår och inte förstår. Exempel på avvärjningsbeteenden:

• Istadighet från hästen
• Att hästen öppnar munnen och försöker undkomma bettets inverkan.
• Att den kastar med huvudet.
• Att hästen viftar väldigt intensivt med sin svans.
• Att hästen bockar eller stegrar.
• Att den lägger sig ned.

Avvärjningsbeteenden är näst intill omöjliga att undgå när hästen ska lära sig något nytt. Alla hästar är olika och reagerar olika, men genom förberedelse blir reaktionen mindre. Det är ibland svårt att förstå varför de här beteendena sker och det kan finnas många olika orsaker.

• Hästen kan bli väldigt skrämd för något och det triggar ett flykt- eller avvärjningsbeteende.
• Hästen är stressad för att den inte får sina behov tillgodosedda, det påverkar hästens basnivå av stress.
• Ett rent missförstånd mellan häst och ryttare där ryttaren kanske råkar ge dubbla signaler och till exempel driver och bromsar samtidigt, vilket stressar hästen.
• Vi har inte förberett hästen för uppgiften utan haft bråttom med inlärningen så hästen inte har fått en chans att förstå vad det är den ska göra.
• Forskning visar på ett samband mellan hästar som går med nosen bakom lodplan och avvärjningsbeteenden. Nosen bakom lodplan kan ha många olika skäl. Det kan vara att hästen inte orkar bära sig riktigt, det kan också vara att ryttaren/kusken tar för hårt i tygeln/tömmen på hästen så att den drar ihop sig och går bakom lod.
• Det kan även bero på vår egen stress och om vi kommer in till hästen och är stressade eller lite spända. Hästar är otroligt skickliga på att läsa av sin omgivning och kan reagera på det. Det ligger i deras natur som flyktdjur.

Om vi är uppmärksamma på när och i vilken situation hästen uppvisar avvärjningsbeteenden så kan vi förebygga dem genom att vara tydliga i vad vi vill att hästen ska göra. På så sätt undviks att de beteendena upprepas gång på gång. Ignoreras den här typen av stressrelaterade beteenden kan hästen komma in i utåtagerande eller rent aggressiva beteenden som är farliga för oss människor.

Utsätts hästen gång på gång för den stress som avvärjningsbeteende är ett uttryck för kan den till slut hamna i ett tillstånd som kallas för inlärd hjälplöshet. Den ger helt enkelt upp. Man måste vara uppmärksam på dessa beteenden och försöka ta reda på varför hästen visar dem, för den försöker säga oss någonting. Om detta sker har vi ansvar att omedelbart agera och ta reda på varför hästen reagerar som den gör.