Anatomi

Hästens skelett består av cirka 207 ben och kan delas upp i två stora delar. Det exakta antalet ben varierar mellan raser, så det går inte att ange ett exakt antal som gäller alla hästar. Den ena delen består av huvud, hals och bål, den andra av extremiteterna, det vill säga benen. Skelettet har flera uppgifter. Det bildar en ram och ett skydd för alla andra organ i kroppen, det är en mineraldepå för kroppen och det innehåller benmärg som är med och bildar nya blodkroppar.

Skallen

När en ryttare pratar om hästens ”skalle” så syftar ryttaren ofta på hästens mentala inställning.  Men anatomin är också viktig. Hästens huvud är en mycket komplicerad konstruktion som kan väga uppemot 20 kilo. Hästen har kraftiga käkar som tar upp en betydande del av skallen. Men det finns också en rad viktiga mjukdelar, bland annat sju par bihålor, som liksom hos människan kan drabbas av inflammationer, och vad som kallas luftsäckar i svalgområdet.

Svalget är en korsväg i övergången mellan skallen och halsen där luften från näsborrarna och maten från munnen passerar intill varandra på väg till lungorna respektive matsäcken. I öppningen till luftstrupen sitter stämbanden. Hästens svalg ser lite annorlunda ut än människans, och därför kan hästen inte andas via munnen utan bara via näsborrarna.

Hästar kan se ganska olika ut i profil, till stor del beroende på vilken ras de tillhör. Om nosryggen buktar utåt säger man att hästen är ramskopf eller att den har en konvex noslinje. Om nosryggen buktar inåt pratar man i stället om en konkav noslinje.

Ryggen

Ryggen är en väldigt utsatt punkt hos hästen eftersom det är den som bär upp ryttaren. Av alla delar i hästens rörelseapparat är ryggen också en av de mest komplicerade. Ryggen och halsen är dessutom delar av hästen där det som döljer sig under huden ser helt annorlunda ut än hos människan. Hos människan ligger rygg- och nackkotpelaren nära huden, men hos hästen finns den djupare ner, täckt av muskler och bindväv. Ryggmuskulaturen löper både ovanför och under själva ryggkotpelaren och längs med tornutskotten, de skelettdelar som ”står upp” ovanpå kotorna. Ju bättre musklad hästryggen är, desto mer fördelas belastningen från ryttaren. Ryttaren sitter egentligen inte på själva ryggkotorna – som ligger mycket djupare än de flesta inser – utan på just tornutskotten. De fungerar också som muskelfästen.

Att hästen står rätt och riktigt på sina ben är en bra början om man vill ha en hållbar häst. Uppemot 70 procent av alla fall hos veterinären handlar om skador på benen – på skelettet, senor, ligament och brosk – det som brukar kallas för rörelseapparaten.

När man pratar om normal benställning ska du kunna tänka dig ett streck som går genom benet uppifrån och ner. Hamnar strecket precis i mitten av benet har hästen korrekta, raka ben. På samma sätt ska benen vara raka sedda bakifrån.

Senor och ligament

Skelettets ben fästs som sagt samman med hjälp av ligament (ledband) och senor. De här elastiska bindvävskonstruktionerna är med och möjliggör rörelserna framåt, bakåt, åt sidorna, uppåt och neråt. En definition för att skilja dem åt är att senor är en förbindelselänk mellan muskler och ben, medan ligament (man säger ledband hos människor) binder samman ben och brosk och till exempel stabiliserar leder. Ligament hjälper också till att hålla organ på plats i kroppen. Ligament och senor har dålig blodförsörjning och är svårläkta, alternativt kan lätt ge återfall, om de en gång har blivit skadade. Om och hur de svarar på träning är inte helt utrett ens för människor. Men som för resten av kroppen behöver de alltid förberedas för arbete.

Senor i hästens framben. Bild: Svensk Travsport.

Ledbrosk

Mellan skelettbenen sitter ledbrosk, i till exempel kotleden. Det fungerar som stötdämpning och glidyta, ungefär som ett kullager. Ledbrosket svarar på belastning, det vill säga träning, men kan också överbelastas. Spannet däremellan är smalt. Brosket består delvis av kollagen, som i hud, hår och skelett. Kollagenet omsätts mycket långsamt i kroppen, så har det väl skadats kan det knappast repareras.