Parasitkontroll
Alla hästar har inälvsparasiter, men om de har en mindre mängd så stör det inte djurens hälsa. Större angrepp är däremot allvarliga och behöver åtgärdas.
Parasitangrepp kan ge skador som leder till kolik. Hos föl och unghästar kan riklig mängd spolmask ge koliksymtom och hos äldre djur kan bandmask ge förändringar i övergången mellan tunntarm och blindtarm. Den allra viktigaste parasitära orsaken till kolik hos häst är skador i tarmarnas blodkärl som stora blodmaskens (Strongylus vulgaris) larver ger upphov till. De vandrar under sin utveckling upp i de blodkärl som leder från aorta (stora kroppspulsådern) till tarmen. I blodkärlens väggar uppstår då skador som gör att blodförsörjningen till tarmen blir störd.
Parasitkontroll
Beroende på hur stora skador som larverna åstadkommer kan följden bli allt från lindrigare återkommande kolikanfall till svåra och livshotande rubbningar i tarmens blodförsörjning. Parasitkontroll går ut på att så få maskägg som möjligt ska spridas på betet, och på så sätt inte tas upp av hästen. Man förebygger genom betesplanering och beteshygien i kombination med strategiska avmaskningar. Beteshygien innebär bland annat att hagar ska mockas och att marken regelbundet ska få ”vila” från hästar, allt för att försvåra för parasiterna att föröka sig.
Förebyggande åtgärder är också viktiga eftersom hästens inälvsparasiter håller på att utveckla resistens mot avmaskningsmedel, på liknande sätt som bakterier gör mot antibiotika. Det är därför viktigt att inte avmaska i onödan och vara noga med beteshygien. Avmaskningsmedel är receptbelagda, och du behöver skicka in träckprov till ett laboratorium för analys om vilka parasiter hästen är drabbad av. Provsvaret hjälper veterinären att bedöma vilket preparat du bör använda. Avmaskningsmedel ges i form av en munpasta, som trycks in i hästens mun.
Föl och unghästar upp till cirka 5 års ålder är mer känsliga för parasitangrepp än vuxna hästar. Därför skall parasitbekämpning ske med hänsyn till hästarnas ålder. Effekten av parasitkontrollen bör följas upp med träckprovsundersökning på våren, innan betessläpp. Det är också värdefullt att göra träckprov på hösten.