Träningen

Många barn börjar idrotta i tidig ålder, men många ungdomar lämnar idrotten i tonåren. Det är en utmaning för oss att få fler att stanna kvar inom föreningsidrotten. Målet är att utforma och/eller förändra verksamheten så att så många som möjligt stannar kvar så länge som möjligt. Rådande normer och strukturer riskerar ibland att motverka barns och ungdomars rörelseglädje. Det kan till exempel finnas krav från föreningen att utövarna ska träna ett antal pass i veckan för att få delta i tävlingar. Detta tvingar ibland unga utövare att tidigt välja och välja bort idrotter.

Utövare som håller på med flera idrotter utvecklar en bredare fysisk repertoar och forskning visar exempelvis att gymnastikövningar breddar rörelserepertoaren hos barn (Baumgarten & Pagnano-Richardson, 2010) Det är alltså, ur ett fysiologiskt perspektiv, positivt att utöva olika idrotter och forskning visar att barn som rör sig mycket klarar skolgången mer framgångsrikt (Bailey, 2017). Förutsättningar för detta kan utvecklas på flera plan. Föreningar och förbund kan här behöva balansera mellan verksamhetens rådande normer och bredare och mer långsiktiga mål.

Att ansvara för en träningsverksamhet ställer ledaren inför ett antal utmaningar. Barn, ungdomar och vuxna i en idrottsverksamhet har ofta olika ambitionsnivå och förutsättningar. Vissa vill träna mycket medan andra kanske nöjer sig med en eller ett par gånger i månaden. Vilka krav som är rimliga att ställa kan vara svårt att besluta om för enskilda ledare. Några utövare tar större plats och kräver mer uppmärksamhet medan andra behöver mer anpassade metoder för att tillgodogöra sig instruktioner och övningar. Att möta varje utövare utifrån dess individuella förutsättningar kräver med andra ord mycket kunskap, erfarenhet och engagemang. Det är en stor demokratisk utmaning att som ledare eller tränare få olika individer att samarbeta och forma en inkluderande och stimulerande gemenskap.

Tränaren har ofta, genom sin kompetens och erfarenhet, en stor makt och ett stort ansvar för träningens innehåll och upplägg. Många yngre ser upp till sin tränare – tränaren är ofta en förebild. Målet för en inkluderande idrott är att deltagarnas rätt till inflytande och delaktighet alltid är vägledande i ledarskapet.

I dag är det också en utmaning för flera föreningar att hitta träningstider och lokaler. I vissa fall behöver lokaler möbleras om och utrustning plockas fram och ställas tillbaka, vilket påverkar den faktiska träningstiden negativt. Det är alltså långt ifrån alla föreningar som har privilegiet att äga sin egen träningsarena. I de flesta fall landar dessa frågor i den kommunala budgeten och här arbetar idrottsrörelsen lokalt för att främja förutsättningarna för fler att idrotta.

Frågor att reflektera över och diskutera:

• Vad styr era träningar och träningsupplägg i dag?
• Vad ställer det för krav och utmaningar på er som leder verksamheten?
• Vad behöver ni som leder träningen ha i åtanke för att leva upp till idrottens mål att ”få så många som möjligt att stanna så länge som möjligt”?
• Hur kan ni som leder träningen se till att möta och stimulera varje idrottare utifrån dess förutsättningar och behov?
• Finns det ett språk eller jargonger i träningsgruppen som ni behöver vara vaksam på? I så fall, hur kan ni i arbeta med det i gruppen?
• Hur ser gruppens spelregler ut? Hur ser ni till att dessa efterlevs?
• Vad kan ni göra för att alla ska känna sig sedda och som en del i gruppen och få alla att känna sig kompetenta och kunna utvecklas utifrån sina egna förutsättningar?
• Hur kan du som idrottare stimulera och motivera dina träningskompisar?

Frågor att reflektera över och diskutera:

• Vad säger filmernas innehåll dig?
• Vilka tankar och känslor väcks?
• Hur ser verksamheten ut i din organisation utifrån filmens budskap?
• Vad anser du att föreningen/förbundet behöver ta med sig och tänka på framöver?
• Hur går det att jobba vidare med dessa frågor framöver?

Du kan med fördel använda framtaget samtalsunderlag för Träningsarenan som du hittar på denna länk.