Diskriminering i idrotten

Här får du lära dig om vad diskriminering är, diskrimineringslagen och de olika diskrimineringsgrunderna. Du får också möjlighet att lära dig mer om hur olika normer, som hänger ihop med diskrimineringsgrunderna, präglar idrotten. Längst ner på sidan kan du läsa om socioekonomi, minoritetsstress och minoritetsglädje. Det kan vara ytterligare ett sätt att förstå hur någon som bryter mot normer och är i minoritet kan uppfatta ett sammanhang.

Diskrimineringslagen och vad gäller inom idrotten?

I Sverige finns en diskrimineringslag, som ska skydda individer mot att bli sämre behandlade än andra i en jämförbar situation. Det finns sju grunder för diskriminering enligt diskrimineringslagen:

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder 

Lagen säger att vi ska arbeta proaktivt med diskrimineringsgrunderna vilket innebär att vi inte ska vänta tills något händer, utan försöka förutse tillfällen där diskriminering skulle kunna ske och förebygga dem redan innan de inträffat. 

För att det ska klassas som diskriminering behöver någon av följande sex former av diskriminering ha inträffat: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera.

Exakt vad de olika begreppen betyder kan du läsa om på Diskrimineringsombudsmannens webbplats.

Vad gäller i idrotten?

Diskrimineringslagen gäller inte överallt i samhället, men den gäller för arbetsplatser, i vården och i skolan, bland annat. Idrotten omfattas inte på så sätt att föreningar och förbund likt arbetsgivare måste arbeta med aktiva åtgärder kontinuerligt men det är förstås lämpligt och viktigt ändå. Individer skyddas dock alltid, oavsett sammanhang, mot att behandlas sämre på grund av någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Syftet med lagstiftningen är att skapa ett bättre samhälle för fler, och där har vi alla skyldighet att bidra. Idrotten har egna regler och en värdegrund som vi ska följa. RF fastställer i uppförandekoden att ”En trygg idrott är en idrott fri från mobbning, trakasserier, hot, våld och övergrepp. En idrott där alla känner sig välkomna och delaktiga och får delta och utvecklas efter sina egna förutsättningar.”

Trygg och inkluderande idrott är fri från diskriminering

I RF:s Riktlinjer för barn- och ungdomsidrott finns angivet att individer, varje förening och varje förbund inom idrotten förväntas uppmärksamma och motverka att något barn eller någon ungdom missgynnas eller behandlas sämre utifrån de sju diskrimineringsgrunderna. I riktlinjerna beskrivs även att det är av största vikta för att vårdnadshavares sociala bakgrund och ekonomiska förutsättningar inte ska hindra barns och ungas deltagande. RF:s riktlinjer för barn- och ungdomsidrott är nämligen framtagna bland annat utifrån barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv.

Barnkonventionen innehåller fler diskrimineringsgrunder än den svenska diskrimineringslagen. Det finns bland annat en socioekonomisk aspekt som är viktig. I barnkonventionen står det formulerat att "egendom, börd eller ställning i övrigt" inte ska påverka barnets rättighter. Inte heller barnets eller dess "vårdnadshavares sociala ursprung eller ekonomiska förutsättningar."

Lästips

Idrottsrörelsens uppförandekod (pdf)

RF:s Riktlinjer för barn- och ungdomsidrott.

Beskrivning och exempel av diskrimineringsgrunderna

Nedan beskrivs var och en av de sju diskrimineringsgrunderna. Vad innebär de? Hur kan de synas i idrotten och hur går det att börja arbetet utifrån en eller flera av dem? Att ha en helhetsbild av arbetet med inkludering och trygghet är bra, men det kan också vara viktigt att kunna fokusera på en del i taget.

Kön

Kön har flera delar: biologiskt kön, juridiskt kön, könsidentitet och könsuttryck. Vanligtvis syftar kön på det juridiska könet, alltså den siffra i ditt personnummer som anger kön. Kön definieras enligt lagen som man eller kvinna, och det inkluderar personer som har genomfört eller planerar att utföra en könskorrigerande behandling. Andra typer av identiteter skyddas under diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck. För att förstå hur kön påverkar oss, samhället och idrotten kan vi ta hjälp av teorierna nedan. Har kvinnor och män lika stora möjligheter att påverka inom er förening eller i ert förbund?

Könsmaktsordningen

Yvonne Hirdman är den som formulerade genusteorin som bygger på två principer: isärhållande respektive över- och underordning. Isärhållande handlar om att det som anses manligt inte kan vara kvinnligt och det som anses kvinnligt inte kan vara manligt. Det finns tydliga könsroller för kvinnor och män (förväntningar på hur vi ska bete oss) och en uppdelning av vad som anses passa de olika kategorierna. I många sammanhang anses det som kopplas till män och manlighet lite mer (önsk)värt, vilket ger en överordning som gynnar män och missgynnar kvinnor − inte i alla situationer, men i många. Det får bland annat konsekvensen att det är svårare för killar att ha intressen som kopplas till tjejer och kvinnlighet/femininitet, eftersom det då samtidigt blir en resa nedåt i ”makttrappan”. 

Inom idrotten kan det bland annat handla om att det varit och är svårt för killar att delta i en idrott som är kvinnligt kodad, såsom gymnastik eller cheerleading. Män har dock ofta en gräddfil till maktpositioner oavsett idrott, eftersom de är mer förväntade och självklara där än vad kvinnor är, om det inte finns ett aktivt och strukturerat normkritiskt arbete för att motverka stereotyper vid rekrytering eller ledartillsättningar. 

Maskulinitetsnormer i idrotten

Maskulinitetsnormer kallas normerna, de oskrivna reglerna och förväntningarna, på hur män ska vara och bete sig. Det traditionella maskulina idealet säger till exempel att män ska vara starka, handlingskraftiga och framgångsrika och inte visa känslouttryck som hör ihop med att vara ledsen eller osäker. Forskning om maskulinitet visar att män speglar sig i andra män, att det är vanligt med ett förakt mot dem som inte betraktas som tillräckligt manliga och att detta skapar en rädsla hos män för att inte leva upp till maskulinitetsnormen. Idrotten är traditionellt sett ett område där maskulinitetsnormen är väldigt stark, bland annat för att det inom idrotten historiskt har varit klassiskt manligt kodade egenskaper, som styrka och tävlingsinstinkt som premierats. Inom flera idrotter lever fortfarande gamla traditioner kvar, som går att koppla till maskulinitet och som upprätthåller en hård och grabbig kultur. På andra ställen utmanas maskulinitetsnormen, inte minst för att konsekvenser som psykisk ohälsa och ensamhet, vilka kan komma av en machokultur, har diskuterats mer öppet på senaste tiden och därmed öppnat locket till tystnadskulturen. 

Jesper Fundberg, som forskar på maskulinitet inom idrotten, beskriver att det är viktigt att ta avstånd från andra grupper som avviker från normen för att upprätthålla den egna statusen: bögen, b**en, kärringen. Det är inte ovanligt att män, som är aktiva inom idrotten, upplever att de tvingas leva upp till detta maskulina ideal eller att de måste dölja sin sexuella läggning eller funktionsnedsättning. Även våld och normer kring maskulinitet hänger samman. Att använda våld kan vara ett sätt att visa makt och att manifestera maskulinitet, men även något som män tar till när de upplever att de får sin maskulinitet ifrågasatt. Den gamla traditionen av machokultur inom idrotten kan leda till att idrottsutövande män lider av stress eller psykisk ohälsa, men en konsekvens är också att en del män undviker att ge sig in i eller att fortsätta med idrott. 

Se filmen nedan som beskriver en av idrottens starkaste normer: mansnormen eller maskulinitetsnormen. Filmen ger exempel på hur normen kan komma till uttryck och vilka som kan drabbas.

Mansnormen (Svensk text)

Mansnormen (Svensk text)

I nästa film får du en beskrivning av vad det innebär att vara norm – självklar - inom idrotten och hur det kan upplevas, samt hur positionen kan användas till att öppna dörrar för andra.

Att vara norm inom idrotten

Att vara norm inom idrotten

 

Femininitetsnormer i idrotten

Feminitetsnormer kallas normerna för hur kvinnor ska vara och bete sig. Kvinnor förväntas vara svagare än män, till exempel. Inom idrotten kan femininitetsnormer om att kvinnor ska vara svaga krocka med att vara tävlingsinriktad och stark. Det finns också normer kring vilka känslor som är okej att visa inom idrotten som kvinna, där tacksamhet, laganda och liknande faller inom normen, men där ilska, aggressivitet, vinnarskalle och liknande kopplas till män och maskulinitet.

Titta gärna på avsnittet Jämställdhet i serien Idrottens himmel och helvete där bland annat Linn Svan berättar om normer för kön har påverkat henne.

Andra feminitetsnormer kan handla om utseende; normen för kvinnor är inte att ha synliga muskler. Helena Tolvhed som har undersökt kvinnor och femininitet inom idrotten skriver att kvinnors idrott historiskt sett ofta har betraktats som opassande och osedlig, och ansetts kunna leda till ett skadligt ”förmanligande” av kropp och sinne. Svett, andfåddhet, muskler och tävlan uppfattades länge som själva motsatsen till idealiserad kvinnlighet, och kvinnors idrottsutövning utgjorde dessutom en ovälkommen konkurrens om ekonomiska resurser.

Även normer kring kläder blir synliga i idrottssammanhang, till exempel finns det ofta regler för matchkläder. I vissa idrotter förväntas kvinnor ha kläder som exponerar mycket hud. Deras kläder måste oftare också sitta tight, något som inte är lika vanligt när det gäller mäns matchkläder. Till exempel har norska beachhandbollslandslaget protesterat mot regler kring kläder, vilket nu har lett till fler alternativ för kvinnor, om än fortfarande tighta.

Jämställdhetsmålen

Det övergripande målet för idrottens jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma idrotten och sitt deltagande i idrottsrörelsen. 

Jämställdhetsmålen i sin helhet kan du läsa om på Riksidrottsförbundets webbplats.

Metoder att använda som stöd i arbetet

4R metoden är ett sätt att fånga in flera dimensioner av jämställdhet, såsom representation och resurser. Andra delar i 4R är att det behövs en analys av varför det ser ut som det gör och en handlingsplan för förändring.

4R-metoden (pdf)

Sexuell läggning

Det finns tre lagskyddade sexuella läggningar i Sverige: heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet. Den mest självklara av de tre − historiskt och i många fall fortfarande − är heterosexualitet, vilket kan ses i en tydlig heteronorm i samhället. Heteronormen innebär att alla förväntas vara heterosexuella om inget annat sägs. För att det ska sägas något annat, behöver kulturen och miljön vara öppen och inkluderande. Därför kan tysthet och att ingen ”kommer ut” ibland felaktigt bedömas som att ingen i sammanhanget är homo- eller bisexuell. 

Defenition heteronormen

Heteronormen kan innebära att det finns det förväntningar på oss att exempelvis inte åtrå dem som vi delar omklädningsrum eller lag med. Det finns också jargonger med tillhörande skämt och språkbruk som nedvärderar andra sexuella läggningar än heterosexualitet och därför är det viktigt att lyfta att en inkluderande jargong är viktigt och att vi inte kan anta att alla är hetero. En inkluderande jargong ur ett hbtq-perspektiv är nödvändigt för hbtq-personer och bra för alla.

Sexuell läggning och idrotten

Rapporten HBTQ och idrott från 2013 som skrivits på initiativ av RF är trots att den har några år på nacken fortfarande relevant i sina slutsatser att idrottsrörelsen tappar hbtq-personer på grund av exkluderande normer. I studien bakom rapporten intervjuades unga homo- och bisexuella personer.

Flera av de homosexuella killarna berättar hur machoideal har gjort att det känts omöjligt att vara bög och idrottare. Även flera av de homo- och bisexuella tjejerna berättar hur de påverkas av femininitetsideal och hur tjejer som inte pratar om killar och utseende misstänkliggörs.

Vidare skriver författarna av rapporten att de flesta av de tillfrågade inte är öppna inom sin idrott. Att ständigt dölja vem man är och leva med en rädsla för omgivningens reaktioner är nedbrytande och har lett till att flera slutat idrotta. Flera informanter upplever att hbtq-personer är osynliggjorda inom idrotten och att hbtq bara kommer på tal i homofob och transfob jargong. En del har blivit trakasserade och stödet från tränarna är ofta frånvarande.  

Regnbågsfärgerna

Regnbågsfärgerna är en viktig symbol för att välkomna och inkludera hbtq-personer i idrottsmiljön och har sin bakgrund i att visa på mångfalden och stoltheten inom hbtq-gruppen.

Inom den svenska idrottsrörelsen har det de senaste 10 åren blivit allt vanligare med regnbågsfärgerna på exempelvis kaptensbindlar, hörnflaggor, skosnören och tape på klubbor. Regnbågsfärgerna syns också i de olika Prideparader som arrangeras i Sverige. Den svenska idrottsrörelsen har sedan 2016 gått samlad i Stockholm Pride och deltagit i Prideparader över hela landet för att tydliggöra att hbtq-frågor rör alla och att en inkluderande miljö är vårt gemensamma ansvar. Färgerna och symboliken kan spela stor roll för vilken förening hbtq-personer har möjlighet att känna sig hemma i men att en förening visar att hbtq-frågor är viktiga kan spela stor roll för många fler.

Flagga-RF-Pride.jpg

En ny version av flaggan, progressive flag, inkluderar transfärgerna (ljusrosa, vit och ljusblå) samt färger som står för antirasism och inkludering av personer som bryter mot vithetsnormer.

Reflektera

  • Kan ni bli tydligare med att synliggöra den delen av värdegrunden som handlar om att alla oavsett sexuell läggning är välkomna i idrotten?
  • Har ni kompetens i hbtq-frågor i er förening eller förbund?
  • Fundera gärna över om personer med olika sexuell läggning kan passa in i er miljö. Se till att inkludera olika personer för att få svar på frågan.

 

Tips på fördjupning

SVT har en serie som heter Regnbågshjältar med olika berättelser om hur idrottens normer kan påverka hbtq-personer.

Hbtq och idrott beskriver unga homosexuella och bisexuellas upplevelser av idrotten (pdf). hbtq-och-idrott.pdf (rf.se)

Heteronormativitet och gränsöverskridande i elitidrotten beskriver hbtq-idrottares upplevelser av att tampas med heteronormen i elitidrottsmiljön heteronormativitet_fou_2014_5.pdf (rf.se)

Könsidentitet och uttryck

Diskrimineringsgrunden ”könsöverskridande identitet och uttryck” innefattar personer som identifierar sig som varken man eller kvinna eller personer som upplever att de inte tillhör det kön som de tilldelades vid födseln.

Begreppet innefattar även personer vars könsidentitet eller könsuttryck skiljer sig från normer kring kön, genom att till exempel namn, kläder eller kroppsspråk inte stämmer överens med det kön som står i passet. Personer i den här mångfacetterade gruppen kallas ofta transpersoner eller icke binära. Transpersoner innefattar en rad grupper.

Diskrimineringsgrunden skyddar även personer med intersexvariation. Intersexvariationer innebär medfödda biologiska variationer som bryter mot idén om två kön och hur en typisk manlig respektive kvinnlig kropp ska se ut. Att vara intersexperson är inte detsamma som att vara transperson, och intersex går inte in under paraplybegreppet trans, men kopplas ofta samman med det. Trans handlar om att ens könsidentitet och/eller könsuttryck bryter mot normer kring kön, medan intersex handlar om att ens medfödda fysiska kropp gör det. 

Cisnormen och tvåkönsnormen i idrotten

Det finns tydliga normer i samhället, cisnormen och tvåkönsnormen, som säger att det finns två kön och att endast dessa två kön är av naturen givna. Cis betyder på samma sida och syftar på den som har alla delar av könsbegreppet på ”samma sida” (och inom det förväntade – normen), det vill säga det biologiska, det juridiska, sin könsidentitet och sitt könsuttryck. Den person som upplever sig och uttrycker sig som det kön den tilldelats vid födseln och detta kön står i passet, kan räknas som cisperson. 

Dessa normer tar sig uttryck till exempel i att det ofta endast finns omklädningsrum för damer och herrar och att träning är uppdelad i pojk- och flicklag. I stadgarna för Riksidrottsförbundet finns det ingenting som säger att vi ska dela in i kön för träning, men väldigt många gör det ändå, av tradition och gammal vana. För den som identifierar sig utanför dessa kategorier kan det vara svårt att få tillgång till idrotten eftersom hindren för att delta blir alltför stora. Även om en person skulle byta om (och gå på toaletten) hemma så kan det vara så att den idrott den vill delta i inte har lag eller indelningar som passar alla. 

Idrotten Vill uppmuntrar att idrotta i könsblandade grupper upp till 12 års ålder, men ändå delas grupper ibland upp efter kön i tidigare åldrar. Det finns också några uppmärksammade fall där barn med transidentitet har nekats att delta i det lag som de själva vill delta i.  

I det dokument som står högst i rang för att vägleda organiseringen av Barn- och ungdomsidrotten, Riktlinjer för barn och ungdomsidrott från 2022, förordas samträning och att erbjuda möjlighet till mixade lag om de traditionella könskategorierna behöver finnas kvar. Ibland kan det vara bra att ha båda. I Idrottens samhällsnytta från 2017 lyfter Karin Grahn fram att det är viktigt att ledare och tränare har kunskap om vad normer kan göra med individer och grupper, om en grupp tränar tillsammans oavsett kön.

Transpersoner, icke binära och cisnormer idrotten

RFSL har tagit fram skriften Trans och idrott för att ge exempel på transpersoner inom idrotten. Genom att ta del av andras historier kan en egen väg till idrotten kännas möjlig: ”see it to be it”. I rapporten finns en rad exempel på personer som delar sina erfarenheter av idrottens olika hörn.

Filmen nedan beskriver viktiga begrepp inom ämnet trans och idrott, som kan göra det lättare att börja arbeta med inkludering av icke binära och transpersoner i idrotten.

Vad vet du om trans?

Vad vet du om trans?

Reflektera

  • Vad behöver ni lära er för att kunna säkerställa att alla inkluderas? Hur kan ni ta hjälp med det?
  • Har ni funderat över hur det går att anpassa verksamheten för alla oavsett könsidentitet/uttryck?
  • Finns det en levande diskussion om hbtq-frågor i er förening?
  • Har ni diskuterat hur alla kan bidra i frågan, särskilt de som har en informell eller formell maktposition?

Lästips

Läs mer om hur idrottsrörelsen verkar för att inkludera alla oavsett könsidentitet och uttryck.

Idrott på lika villkor, RF:s arbete med jämställdhet (rf.se).

Idrott för alla kroppar, ett projekt av RFSL i samarbete med RF och ett flertal Specialidrottsförbund (rfsl.se).

Etnisk tillhörighet

I diskrimineringslagen definieras etnisk tillhörighet som en individs nationella och etniska ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Alla människor har minst en etnisk tillhörighet oavsett var man är född eller hur man lever. Diskrimineringslagen skyddar mot rasistisk diskriminering.

Vithetsnormer

Den som uppfattas som vit (exempelvis genom etnicitet, hudfärg, traditionellt svenskt namn) får ofta fördelar och makt för att den tillhör vithetsnormen och är förväntad och självklar i olika sammanhang. Det kan jämföras med den som bryter mot eller utmanar vithetsnormer, som kan bli missgynnad av samma norm.

Vithetsnormer kan till exempel visa sig genom att personer med ljus hudfärg eller med en etnicitet som uppsattas som ”vit”, kan ha större möjligheter att väljas in i en styrelse, på grund av förväntningar på vem som ska sitta där och vilka kompetenser och erfarenheter den ska ha. Vithetsnormer kan också visa sig inom idrotten genom att personer kopplas till olika idrotter genom vilken etnicitet de ser ut att ha.

Rasism är uttryck för att värdera människor olika utifrån hudfärg eller etnicitet där ljus eller vit hudfärg ses som önskvärd och exempelvis kopplas samman med kompetens och pålitlighet, medan brun eller svart hudfärg kopplas samman med opålitlighet.

Etnicitet och vithetsnormer i idrotten

Inom idrotten finns vithetsnormer både i ledningar och bland dem som idrottar. Det ser dock väldigt olika ut inom olika förbund och föreningar, beroende på idrottens historia och kultur och vilka frågor som över tid har prioriterats. Idrottsverksamheter är ibland väldigt homogena platser, det vill säga att de saknar mångfald. Detta är dock inte statiskt, utan går att ändra på bland annat genom ett (norm)medvetet arbete med att syna normer och kompetensbaserad rekrytering, och lyfta frågor om vithet och rasism även innan något har hänt.

Rapporten Ojämlikheten i föreningsidrotten slår fast att det finns en stark koppling mellan socioekonomi och svensk eller utländsk bakgrund. Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund är större bland dem med sämre socioekonomi. Skillnaderna i deltagandet i föreningsidrott mellan dem med hög respektive låg socioekonomi påverkas också av svensk eller utländsk bakgrund. Etniska minoriteter och personer med utländsk bakgrund är underrepresenterade inom många idrotter. Flickor och kvinnor i nämnda grupper är särskilt underrepresenterade och därför en viktig grupp att ha med i utvecklingsarbetet framåt.

På Folkspels webbplats kan du se en film som handlar om hur vithetsnormer och rasism kan se ut i idrotten och drabba individen. Det kan vara en bra början på ett samtal om vithet och rasism och hur det går att förändra vithetsnormer som drabbar personer som bryter mot den.

Jamina Roberts, årets eldsjäl 2021, om rasism inom idrotten (folkspel.se).

Tips på fördjupning

Här finns ett material som Länsstyrelsen tagit fram, som handlar om att aktivt verka för inkludering oavsett hudfärg och etnicitet och mot rasism.

Vit, svart eller brun – handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg.

Ålder

Diskrimineringsgrunden ålder är den nyaste diskrimineringsgrunden och skyddar mot att någon blir behandlad sämre på grund av sin levda ålder. Det har visat sig i studier att åldersdiskriminering är en av de vanligaste diskrimineringsformerna. Åldersdiskrimineringen eller fördomar mot personer på grund av ålder kallas ålderism.

Åldersnormer inom idrotten

Åldersnormer inom idrotten kan handla om vid vilken ålder man kan vara nybörjare och vilken idrott man kan hålla på med i vilken ålder. Dessa förväntningar och föreställningar om vad personer av olika åldrar kan göra, kan hindra individer och grupper från att börja, fortsätta eller satsa på sin idrott. En bredare syn på vilken idrott en person kan hålla på med i vilken ålder och i vilken roll, skulle kunna ge fler möjligheter och öppna upp för fler att vara aktiva hela livet.

Åldersnormer skiljer sig åt i olika idrotter och i olika rum, vem som anses vara självklar när det kommer till ålder kan förändras om du exempelvis kör motorcross eller om du spelar golf och likaså om du är i ett styrelserum eller på en träningsarena.

I styrelserummet är normen i svensk idrott att vara en medelålders man med tidigare erfarenhet av styrelsearbete. (Källa: Vem håller i klubban? CIF, 2013). Det betyder att personer under 30 är mindre vanliga i dessa rum. Det kan ha flera orsaker men en av dem är att personer under 30 inte alltid förväntas ha samma kunskap och kompetens som de som är i medelåldern eller över.

På tränings- och tävlingsarenan är verksamheten ofta utformad för att passa personer under 30, även om det ser väldigt olika ut i olika idrotter. Det kan göra det svårare för personer över 50 att känna sig hemma i miljön. Många insatser görs dock idag för att skapa miljöer för fler att kunna vara aktiva oavsett ålder.

”Äldre” och ”yngre”

Uttrycket "äldre" och "yngre" talar om för oss vilken ålder som ofta är den förväntade i samhället, nämligen medelåldern. Den som är yngre eller äldre än så avviker från normen och då är det mer troligt att ens ålder benämns och görs (onödigt) relevant. Det kan betyda att man får prata som ”ungdomsrepresentant” och blir representant för hela gruppen ”yngre” istället för att ses som en vanlig ledamot av en styrelse. Något att tänka på kan vara att det är bra att benämna arbete med idrott för personer som är 65+ med just åldern 65+ och inte ”idrott för äldre”. Då värderas inte åldern gentemot normen. En annan sak kan var att se upp med att personer under 30 inte blir ”ungdomsrepresentanten” i styrelsen när personen väl är invald utan en vanlig ledamot som förväntas ha kunskap i olika frågor.

Reflektera

  • Vilket åldersspann finns i er styrelse?
  • Vilket åldersspann finns bland de aktiva?
  • Har alla oavsett ålder möjlighet att ta del av er verksamhet?
  • Har er förening ett aktivt arbete för att personer i olika åldrar ska kunna delta, leda och påverka verksamheten?
  • Vad finns det för kunskap om åldersnormer, ålderism och åldersdiskriminering i er förening?
  • Behöver ni fylla på med kunskap?

Fördjupningstips

Rapport om gåfotboll och hur personer över 65 påverkas av att delta i föreningsledd idrott (pdf).

Läs mer om hur RF arbetar jobbar med barn och ungdomsidrott (rf.se).

Vem håller i klubban, om demokrati och delaktighet i
idrottsföreningar
(pdf).

Funktionsnedsättning

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera någon på grund av funktionsnedsättning. Socialstyrelsens definition av funktionsnedsättning innebär att en persons fysiska, psykiska eller intellektuella förmåga skiljer sig från normen, som ofta handlar om en kropp som ser, hör och kan röra sig utan hjälpmedel.

Funktionsnedsättning kallas även funktionsvariation för att tydliggöra att förmågor, styrkor och svagheter varierar från person till person. Men för att ha rätt till stöd är det ibland viktigt att prata om att det rör sig om en nedsättning i funktion eller förmåga.

Funktionsnormer inom idrotten

Funktionsnormer präglar idrotten på så vis att vi ofta förutsätter att den som idrottar har en viss funktionalitet. Det kan exempelvis handla om att vi utgår ifrån att alla kan höra vad som sägs, se vad som visas eller ta sig in i alla typer av träningsanläggningar. Idrotten är således mer anpassad till och organiserad utifrån en kropp som faller inom ramen för funktionsnormen. För att utmana normen och säkerställa att så många som möjligt kan känna sig välkomna och vara delaktiga i föreningens verksamhet, är det viktigt att fundera över vad det finns för hinder och vad det går att göra åt dem.

Definition funktionsnormen

Oskriven regel som gör att vi förväntar oss att en kropp ska fungera på ett normativt sätt, utan funktionsnedsättning.

Normalfunktion

Det är vanligt att vi förväntar oss en ”normalfunktion” på olika sätt och att det därför kan vara viktigt att frångå beskrivningar av ett beteende som ”normalt” eller vanligt, och istället beskriva det som ett beteende som tolkas som normalt och förväntat på grund av funktionalitetsnormen (oskrivna regler som gör att vi förväntar oss att en kropp ska fungera på ett visst sätt, utan funktionsnedsättning). Det är viktigt för att det ska bli mer synligt för oss hur dessa förväntningar ser ut och för att inte underbygga tankar om vad som är normalt och inte.

Olika funktionsnedsättningar

Det är viktigt att komma ihåg att de av oss som räknas till gruppen som har en funktionsnedsättning är en blandad grupp och att behoven ser mycket olika ut. Det kan till exempel vara stor skillnad på att ha en hörselnedsättning och att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) och det är också stora skillnader inom gruppen med NPF. Många funktionsnedsättningar syns tydligt medan andra inte gör det. Till exempel kan vissa människor behöva stöd och tydligare ramar för att fungera socialt i ett idrottslag. 

Funktionsnedsättning och deltagande i idrott

Personer med funktionsnedsättning deltar i lägre utsträckning än andra i organiserad idrott, trots att de hälsomässiga vinsterna av idrott och fysisk aktivitet för denna grupp kan vara särskilt stora. Forskningen om funktionsnedsättning och idrott fokuserar inte så ofta på hur man organiserar idrott för personer med funktionsnedsättning, hur denna grupp på jämlika villkor kan delta i den ordinarie föreningsidrotten och vad jämlika villkor egentligen innebär (Källa: Susanna Geidne och Kajsa Jerlinder i Jämlik idrott och funktionsnedsättningar.) Eftersom vi kan anta att viljan att delta i idrotten är jämnt fördelad bland människor, behöver vi titta mer på hur vi kan undanröja hinder för deltagande i idrottsvärlden. De som gör anpassningar upptäcker ofta att det som är nödvändigt för några är bra för många.

Allas rätt att vara med

En av grundpelarna i RF:s värdegrund är allas rätt att vara med. Allas rätt att vara med förutsätter att anläggningar och idrottsmiljöer är och upplevs tillgängliga och välkomnande för alla som vill idrotta. Det kan exempelvis handla om att anläggningar utformas på ett tillgängligt och attraktivt sätt med ändamålsenliga ytor för träning och tävling och eget utrymme för dusch och ombyte samt förråd.

Reflektera

  • Har ni ett aktivt arbete med idrott för personer med funktionsnedsättningar?
  • Vad finns det annars för möjligheter att utveckla din förening för att välkomna och integrera personer med funktionsnedsättningar?
  • Vilken kunskap har ni om funktionsnormer och idrott för personer med funktionsnedsättningar/Parasport?
  • Vilka förebilder finns som kan inspirera fler personer med funktionsnedsättning att delta i idrott?
  • Hur kan ni med enkla medel anpassa era lokaler och träningar för att passa fler?
  • När har du själv haft svårt att delta i något på grund av fysiska eller psykiska begränsningar? Hur kändes det?

Förbund inom idrotten

Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté (Parasport Sverige) är ett idrottsförbund som organiserar idrott för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning och intellektuell funktionsnedsättning inom 12 olika idrotter. Förbundet leder också arbetet med Special Olympics, som är bredd- och motionsidrott för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Läs gärna mer om förbundets arbete på parasport.se.

Svenska Dövidrottsförbundet är ett specialidrottsförbund som samlar personer med hörselnedsättning och dövhet. Svensk dövidrott erbjuder barn, ungdomar och vuxna idrott i en teckenspråkig miljö. Läs gärna mer om förbundets arbete på svenskdovidrott.se.

Tips på fördjupning

Parasport Sverige visar vad idrotten kan betyda för att känna sig som en del av ett sammanhang (youtube).

Avsnittet Rätten till idrott i serien Idrottens himmel och helvete. Från 21:50 handlar avsnittet om inkludering av personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Vad säger forskningen om föreningsidrott för personer med funktionsnedsättningar? Läs mer på Centrum för idrottsforsknings webbplats.

Religion eller annan trosuppfattning

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med religion eller annan trosuppfattning. Med ”annan trosuppfattning” menas övertygelser som har sin grund i en religiös åskådning. Politiska eller filosofiska värderingar som inte har något samband med religion omfattas därför inte av diskrimineringslagens skydd. Sverige är ett relativt sekulärt land, vilket betyder att religion inte tillåts påverka till exempel lagstiftning. Det kan också betyda att det inte är vanligt i alla sammanhang med samtal om religion eller förväntat att leva som aktivt troende. Kyrka och stat har dock inte alltid varit åtskilda i Sverige, och det finns gott om spår av kristendom i svenska traditioner och kultur, vilket präglar kalenderns röda dagar, vilka högtider en förväntas fira och när en förväntas ta ut ledighet.

Religion och religionsnormer inom idrotten

Eftersom idrotten är en arena som förenar människor från olika kulturer och med olika trosuppfattningar är det viktigt att ha kunskap om vad lagstiftningen innebär och hur det går att säkerställa att alla oavsett religion eller trosuppfattning kan känna sig välkomna och trivas i idrotten.

Till exempel är det förbjudet att exkludera någon som bär religiösa kännetecken, som ett kors, sjal eller kippa. Att tänka på detta när vi gör regler för vilka kläder som får bäras inom idrotten är därför viktigt och avgörande när det kommer till att inkludera aktiva och ledare. Vikten av att kunna bära de kläder en känner sig bekväm med förtydligas i Riktlinjerna för barn och ungdomsidrott. Det kan handla om matchställ eller andra kläder där det är svårt att göra individuella val. Då är det också extra viktigt att formella och informella ledare som tränare eller lagledare har kunskap och förståelse om lagen, riktlinjerna för barn och ungdomsidrott och hur olika behov kan uppstå i en grupp med olika religioner/trosuppfattningar.

En kulturkristen norm

Vårt svenska samhälle präglas av förväntningar på att vara kristen, men inte ”för” kristen. Det innebär att vi förväntas fira jul och påsk men inte vara aktiva i en kyrka. Det kan kallas för en ”kulturkristen” norm. Kristendomens högtider tas alltså för givna och andra religioners högtider är inte lika självklara. Andra religioner än kristendom kan ifrågasättas på grund av att de inte anses vara traditionellt svenska.

Olika kalendrar och högtider

Ofta planeras träning och tävlingar efter den kristna kalendern för att det finns en kulturkristen norm i Sverige. Det betyder att inte alla kan vara med på samma villkor, om tävlingen till exempel hamnar under ramadan eller Newroz (det kurdiska nyåret). Ett sätt att arbeta med frågan kan vara att lära sig mer om olika religiösa högtider, till exempel genom att fundera över vilka högtider som är viktigast att förhålla sig till i planeringen. För att inkludera alla är det viktigt att planeringen görs ur ett brett perspektiv där alla oavsett religion eller trosuppfattning ges möjlighet att delta, leda och påverka i samma utsträckning.

För att lära mer om de olika högtiderna och planera inkluderande går det att använda sig av den så kallade Mångkulturella almanackan.

Religion eller annan trosuppfattning

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med religion eller annan trosuppfattning. Med ”annan trosuppfattning” menas övertygelser som har sin grund i en religiös åskådning. Politiska eller filosofiska värderingar som inte har något samband med religion omfattas därför inte av diskrimineringslagens skydd. Sverige är ett relativt sekulärt land, vilket betyder att religion inte tillåts påverka till exempel lagstiftning. Det kan också betyda att det inte är vanligt i alla sammanhang med samtal om religion eller förväntat att leva som aktivt troende. Kyrka och stat har dock inte alltid varit åtskilda i Sverige, och det finns gott om spår av kristendom i svenska traditioner och kultur, vilket präglar kalenderns röda dagar, vilka högtider en förväntas fira och när en förväntas ta ut ledighet.

Religion och religionsnormer inom idrotten

Eftersom idrotten är en arena som förenar människor från olika kulturer och med olika trosuppfattningar är det viktigt att ha kunskap om vad lagstiftningen innebär och hur det går att säkerställa att alla oavsett religion eller trosuppfattning kan känna sig välkomna och trivas i idrotten.

Till exempel är det förbjudet att exkludera någon som bär religiösa kännetecken, som ett kors, sjal eller kippa. Att tänka på detta när vi gör regler för vilka kläder som får bäras inom idrotten är därför viktigt och avgörande när det kommer till att inkludera aktiva och ledare. Vikten av att kunna bära de kläder en känner sig bekväm med förtydligas i Riktlinjerna för barn och ungdomsidrott. Det kan handla om matchställ eller andra kläder där det är svårt att göra individuella val. Då är det också extra viktigt att formella och informella ledare som tränare eller lagledare har kunskap och förståelse om lagen, riktlinjerna för barn och ungdomsidrott och hur olika behov kan uppstå i en grupp med olika religioner/trosuppfattningar.

En kulturkristen norm

Vårt svenska samhälle präglas av förväntningar på att vara kristen, men inte ”för” kristen. Det innebär att vi förväntas fira jul och påsk men inte vara aktiva i en kyrka. Det kan kallas för en ”kulturkristen” norm. Kristendomens högtider tas alltså för givna och andra religioners högtider är inte lika självklara. Andra religioner än kristendom kan ifrågasättas på grund av att de inte anses vara traditionellt svenska.

Olika kalendrar och högtider

Ofta planeras träning och tävlingar efter den kristna kalendern för att det finns en kulturkristen norm i Sverige. Det betyder att inte alla kan vara med på samma villkor, om tävlingen till exempel hamnar under ramadan eller Newroz (det kurdiska nyåret). Ett sätt att arbeta med frågan kan vara att lära sig mer om olika religiösa högtider, till exempel genom att fundera över vilka högtider som är viktigast att förhålla sig till i planeringen. För att inkludera alla är det viktigt att planeringen görs ur ett brett perspektiv där alla oavsett religion eller trosuppfattning ges möjlighet att delta, leda och påverka i samma utsträckning.

För att lära mer om de olika högtiderna och planera inkluderande går det att använda sig av den så kallade Mångkulturella almanackan.

Lästips

Läs mer om hur idrottsrörelsen arbetar med att inkludera personer oavsett religion.

Riktlinjer för Barn- och ungdomsidrott.

Lästips

Läs mer om hur idrottsrörelsen arbetar med att inkludera personer oavsett religion.

Riktlinjer för Barn- och ungdomsidrott.


Hur hänger diskrimineringsgrunderna ihop med normer och olika förtryck?

Tabellen visar hur de olika diskrimineringsgrunderna hänger ihop med normer och olika typer av förtryck. Först beskrivs den diskrimineringsgrund det gäller, sedan vilken norm i samhället som hänger ihop med den diskrimineringsgrunden. Efter det visas vem som gynnas och missgynnas av normen och sist vilka konsekvenser det kan få om normer inte utmanas och uppmärksammas. I den sista kolumnen till höger benämns också vilket förtryck som i slutändan kan komma att uppstå i ett sammanhang där det inte finns ett aktivt arbete med att utmana normer och förebygga våld.

Diskriminerings-grund

Samhällsnorm, Sverige Gynnas Missgynnas Konsekvenser och förtryck
Kön Maskulinitetsnorm Män Kvinnor Sexism
Sexuell läggning Heteronorm Heterosexuella Homo- och bisexuella Heteronormativitet, homo- och bifobi
Könsidentitet Cisnorm, tvåkönsnorm Cispersoner Transpersoner Transfobi
Etnisk tillhörighet Vithetsnorm Vita/ljushyade Icke vita/rasifierade Rasism (afrofobi, antisemitism)
Funktionsnedsättning Funktionsnorm Personer med "normalfunktion" Personer med funktionsnedsättning Funkofobi, ableism
Ålder Medåldersnorm Medelålders -35 och +55 Ålderism och åldersdiskriminering
Reigion eller annan trosuppfattning Kulturkristen norm Kulturkristna Muslimer, aktiva kristna med flera Islamofobi med mera
Socioekonomisk bakgrund

Utöver diskrimineringsgrunderna ovan kan socioekonomisk bakgrund vara en faktor som kan spela roll för vem som kan känna sig inkluderad och har möjlighet att delta i föreningsidrotten. Här får du möjlighet att lära dig om hur den socioekonomiska bakgrunden kan påverka möjligheten i idrotten.

Socioekonomisk bakgrund handlar om vilka förutsättningar en har kopplat till hur en växt upp. De förutsättningarna kan på flera olika sätt påverka ens möjlighet att delta, leda och påverka idrotten. Det finns till exempel många som inte har möjlighet att få skjuts till tävling/match eller att betala medlemsavgift och idrottsutrustning.

Det finns många olika begrepp som kan användas för att beskriva skillnader i levnadsvillkor. Exempelvis fattigdom, marginalisering och socialt utanförskap. Ofta beskrivs socioekonomisk bakgrund utifrån en familj och vårdnadshavares ekonomi, utbildning och yrke men det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är en fråga om att få pengar att räcka till och att exkluderas från arbete och konsumtion. Socialt utanförskap innebär ofta även brister i boendemiljö, utbildning, hälsa och ökad utsatthet för våld. Det kan också handla om att det finns oskrivna regler som en inte känner till om ens bakgrund avviker från normen i sammanhanget. Socialt utanförskap är alltså ett komplicerat fenomen. Central är ofta den egna upplevelsen av att känna sig utanför samhället. För ett barn som växer upp i socialt utanförskap riskerar bristande möjligheter till delaktighet och inflytande att skapa en känsla av frustration och hopplöshet, vilket i sin tur ökar risken för negativ utveckling på sikt.

Socioekonomiska grupper och klass

Ett annat sätt att prata om socioekonomiska grupper är genom begreppet klass, eller samhällsklass. Beroende på vilken kategori en person tillhör påverkar det hens möjligheter, exempelvis möjligheten att delta i föreningsidrotten eller kunna satsa på sin idrott. Kategorierna är inte statiska och samma person kan ingå i flera olika under sin livstid, och ibland flera samtidigt. Vissa befinner sig inom samma kategori hela livet medan andra gör en så kallad klassresa Möjligheten att göra en klassresa handlar bland annat om vilken uppackning en har, vilka möjligheter en har till utbildning och hur möjligheten ser ut att kunna tänka sig att vara en del av ett nytt sammanhang.

Statistiska centralbyrån delar in befolkningen i Sverige i socioekonomiska grupper enligt systemet Socioekonomisk indelning (SEI). Indelningen är baserad på bland annat utbildningsnivå, inkomst och yrke. Den grova uppdelningen är:

  • arbetare
  • tjänstemän
  • företagare
  • ej förvärvsarbetande (studerande, hemarbetande, ålderspensionärer, förtidspensionärer, långvarigt arbetslösa och andra utan arbete). 

Socioekonomiska bakgrunds- och medelklassnormer i idrotten

Idrotten är ett område där socioekonomisk bakgrund kan spela stor roll. Vissa idrotter lockar till sig en homogen grupp människor med en viss socioekonomisk bakgrund, men idrott är också ett sätt för folk med olika socioekonomiska bakgrunder att mötas. En viktig del i att skapa en inkluderande miljö för alla oavsett socioekonomisk bakgrund är att ha i åtanke att alla människor har olika förutsättningar för att kunna delta (Källa: Ojämlikheten i föreningsidrotten).

Barn och ungdomars deltagande i föreningsidrotten skiljer sig mellan olika socioekonomiska grupper. Resultat från flera decennier av studier visar att ungas förutsättningar att föreningsidrotta är ojämlika– och att ojämlikheten inte minskat över tid. Barn och ungdomar från högre socioekonomiska grupper deltar i betydligt större utsträckning i föreningsidrotten än de från lägre socioekonomiska grupper. Ojämlikheten är större bland flickor än bland pojkar. På alla skolstadierna – mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet − är ojämlikheten likartad.

Reflektera

  • Har ni funderat över vilka normer kopplat till socioekonomisk bakgrund/klass som kan finnas i er idrott/förening, och vem som i så fall kan missgynnas och gynnas av dem?
  • Har du själv avstått någon tävling eller något idrottsevenemang på grund av att det varit för dyrt? Hur kändes det, i så fall?
  • Finns det sätt att arbeta i din förening som skulle utjämna skillnader?
  • Tas det hänsyn till att alla föräldrar inte kan lägga lika mycket tid och/eller resurser på att barnen ska kunna idrotta?
  • Socioekonomi påverkar graden av idrottande. Hur skulle ni kunna arbeta med att nå grupper som idag är underrepresenterade i din idrott (så att ni bättre speglar samhället)?

Fördjupningstips

I rapporten Idrotten och (o)jämlikheten - en introduktion från Centrum för idrottsforskning går det att läsa mer om ojämlikheten inom idrotten med fokus på socioekonomi (pdf).

Minioritetsstress och minoritetsglädje

Att arbeta förebyggande mot diskriminering, för en trygg och inkluderande idrott, innebär att skapa en bättre miljö för den som bryter mot normer på olika sätt. Om detta inte görs är det risk att individer och grupper som bryter mot normer upplever så kallad minoritetsstress.

Minoritetsstress är den stress som normbrytande personer riskerar att utsättas för i egenskap av att tillhöra en minoritet. Det kan vara till exempel diskriminering, hot, våld, social isolering och stress kring till exempel att behöva dölja sin könsidentitet, funktionsnedsättning eller sexuella läggning. De som behöver lägga sin energi på den här typen av erfarenheter gång på gång under sitt liv riskerar att utveckla ett psykiskt och/eller fysiskt dåligt mående.

Definition av minoritetsstress

”Att som del av en minoritetsgrupp vara utsatt, eller behöva vara på sin vakt och beredd på att bli utsatt eller ifrågasatt, leder för många till en psykosocial stress. Det är den stressen som av forskare kallas minoritetsstress. I samhället finns starka normer kring kön och sexualitet, som gör att hbtqi-personer osynliggörs och exkluderas men också utsätts för fördomar, okunskap, hat, trakasserier och våld.” Källa: RFSL

En konstant stress och känsla av att behöva vara på sin vakt skapar ohälsa. Detta är viktigt att tänka på när du bemöter människor som tillhör en minoritet: även välmenande frågor och kommentarer påminner om positionen och kan leda till obehag.

Minoritetsglädje

Matilda Wurm på Örebro Universitet forskar om minoritetstress och minoritetsglädje hos transpersoner. Hon beskriver minoritetsglädje så här: ”minoritetsglädje är alla de positiva upplevelser en person har på grund av att hen tillhör en minoritet. Det kan vara känslan av samhörighet, könseufori, eller glädjen i att leva autentiskt, att ha gjort väldigt medvetna val i livet. Men säkert mycket annat också som inte kommit fram i forskningen ännu.”

Reflektera

  • Har du själv upplevt minoritetsstress eller minoritetsglädje i något sammanhang?
  • Det är viktigt att lyssna på människors berättelser om upplevd orättvisa. Känner du dig trygg med att kunna känna igen minoritetsstress?
  • Vad kan ni som förening göra för att minska risken för minoritetsstress hos medlemmar och aktiva?

Metoder att använda som stöd i arbetet

För att påbörja arbetet med att inkludera alla oavsett vilken diskrimineringsgrund det rör, går det att använda nedanstående två verktyg. De innefattar både självreflektion och en översyn av hur föreningen eller förbundet är organiserat idag, samt fyller på med kunskap om heteronormer och dess påverkan på grupper och individer.

Teflontestet

Teflontestet är ett sätt att få syn på sig själv och sina fördelar/privilegier som kan komma av att tillhöra normen och vara självklar i ett sammanhang. Syftet med testet är att underlätta för att aktivt kunna förhålla sig till normerna i den egna föreningen eller förbundet. Att förstå hur normer kan gynna och missgynna olika personer/grupper, och vara aktiv i att utmana dem, är ett bra sätt att nyttja sin formella eller informella maktposition.

Teflontest (pdf)

Samtalsduk

Samtalsduken är ett verktyg för att förstå och utmana normer i den egna föreningen eller förbundets olika rum. Här finns två olika samtalsdukar som går att använda i förening och i förbund för att börja syna den egna verksamheten och miljön.

Samtalsduk - förening (pdf)

Samtalsduk - förbund (pdf)

Tips på fördjupning

På Diskrimineringsombudsmannens webbplats hittar du fakta och vägledning om gällande lagstiftning och aktivt arbete mot diskriminering.