Hältor

Skador i rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till veterinärvård och avslutad karriär för en häst. Är en häst halt och har en rörelsestörning så bedöms det på en skala från 1 till 5, där 1 är knappt synbart. 5 är blockhalt, en häst som inte stödjer på benet överhuvudtaget.

Känn längs hela benet och runt om i benets fulla längd. Var observant på avvikelser som svullnad och ökad värme. Akut blockhälta kan ha flera orsaker; ett brutet ben, en senskada eller en akut inflammation. Den vanligaste orsaken till blockhälta är dock hovböld. En blockhalt häst behöver akut hjälp, så därför är det viktigt att du ringer veterinär.

Hästen kan också vara halt på flera ben, och då är det nästan omöjligt för ett otränat öga att upptäcka hältan. Om det är en lindrig hälta kan longering, och den extra tyngd som hästen då lägger på det inre benet, ibland göra att hältan syns tydligare. Ibland kan hästen också börja springa snett, bli ovillig att gå fram och kanske inte vilja hoppa. Då kan det vara bra att kontakta veterinär. För att kunna fastställa exakt vilket problem hästen har, och för att kunna göra något åt det, måste en veterinär göra en hältutredning.

Böjprov

Att göra böjprov är sannolikt den vanligaste metoden vid hältutredning. Hela benet eller en separat led böjs ihop cirka en minut. Efter det springer man med hästen på ett plant och hårt underlag. Veterinären kan då se om böjningen har framkallat någon kraftigare reaktion – alltså om hästen haltar mer än före böjprovet. På så sätt kan man lokalisera i vilket område orsaken till hältan sitter. Ett böjprov ska alltid göras av en veterinär.

Exempel på en annan metod som ibland används vid hältutredning är lameness locator som ger en objektiv bild. Sensorer fästs på hästens huvud, kors och framben. Sensorerna skickar en bild till en digital läsplatta och mätningarna analyseras. Vid en del hältutredningar används ibland också rid -eller körprov för att lättare hitta problemet.

Bedövning

Om hästen visar en reaktion efter böjprov kan veterinären gå vidare genom att lägga en bedövning lokalt där hästen misstänks ha ont, tillexempel i en led. Efter bedövningen görs ett nytt böjprov. Reagerar då inte hästen med ökad hälta så har man med stor sannolikhet hittat var i benet problemet sitter.

Röntgen

Med hjälp av röntgen kan veterinären hitta frakturer, sprickor, cystor och liknande. Mjuka vävnader som muskler och senor syns inte lika bra på röntgen.

Ultraljud

Vid skador i mjuka delar som senor, ledband och muskler används ultraljud för att undersöka skadan. Vid senskador är ultraljud helt nödvändigt för att veterinären ska kunna bedöma hur pass allvarlig skadan är och även kunna se hur den läker.

Med ultraljud kan veterinären bedöma hur allvarlig skadan är.

MRT

Förutom röntgen och ultraljud finns magnetresonanstomografi (MRT). Fördelen med MRT är att den ger en mycket detaljerad bild av såväl mjukdelar som skelett. All undersökning sker under narkos eftersom det är viktigt att hästen ligger still. MRT kallas lite slarvigt för magnetröntgen trots att tekniken som används skiljer sig helt från traditionell röntgen.

Scintigrafi

Scintigrafi ordineras vanligtvis bara i samband med större hältutredningar. Veterinären sprutar in en radioaktiv isotop (helt ofarlig för hästen) i en ven. Den tas upp i de vävnader som veterinären vill titta på. På platser där det finns en ökad blodgenomströmning kommer isotopen att samlas i större mängd. Med hjälp av scintigrafi kan man hitta skador i ben som inte går att se med röntgen. Man kan också upptäcka skador tidigt och hålla koll på läkningen.