Instinkter

Hästen är ett flock- och flyktdjur och har ett beteende som den har utvecklat under miljontals år. Därför kommer hästens inre signaler – instinkter – alltid att vara starkare än de yttre signaler som vi lär den. Det är många gånger hästens instinkter som styr hur den beter sig, till exempel när den skyggar undan från något som den upplever vara en fara.

Flockdjur

Hästen vill leva tillsammans med andra hästar, och när de lever i frihet gör de det i flock. Hästen behöver samtidigt kunna stå själv i stallet då och då och ridas ut ensam, men det behöver den lära sig som en del av sin utbildning. I den vilda flocken kan hästarna hjälpas åt att hålla utkik efter faror och chansen att överleva ökar. Vi människor kan aldrig ersätta den sociala trygghet som hästarna ger varandra, men det är viktigt att du är en trygg ledare i ditt samspel med hästen.

När unga hästar träffar på okända hästar eller nya föremål visar de ofta underkastelse genom att sträcka fram huvudet och halsen och ge ifrån sig ett klapprande ljud med tänderna. Det signalerar till den andra hästen att ”jag ger mig, jag är liten och svag, var rädd om mig”. Föl kan göra det mot allt okänt och främmande, till exempel om du sträcker in en hand i boxen för att klappa den, innan den blivit van vid det.

Vuxna hästar visar främst underkastelse genom att gå undan. Detta är viktigt att komma ihåg när du ska släppa ihop nya hästar. För att minska risken för skador när en ny häst ska introduceras bör de först ha kontakt utanför hagen, till exempel genom att stå i grannboxar över natten. Om det gäller flera hästar som ska släppas samtidigt så är det viktigt att släppa dem i stora hagar så att de får ordentligt med utrymme. En häst angriper normalt sett inte en häst som visar underkastelse.

Hästen vill leva i flock tillsammans med andra hästar.

Flyktdjur

Hästar är flyktdjur (bytesdjur). I det vilda var de beroende av att hinna fly när någon fara hotade, eftersom de annars riskerade att bli byte för andra djur. Flyktinstinkten finns kvar hos hästen och gör att den alltid är uppmärksam på förändringar i sin omgivning. Uppfattar en häst i en flock ett hot och börjar fly så följer resten av flocken med.

Hästen bör under sin utbildning gradvis vänjas vid nya miljöer och företeelser, för att dämpa det medfödda flyktbeteendet. Vi människor behöver träna på att läsa av hästen och försöka förutse vad hästen kan bli rädd för.

Fortplantning, avel och uppfödning

Att föröka sig är en instinkt hos alla djur, även för hästen. Könsdrifter och hormoner påverkar hästens beteende. Ston har regelbundna brunstintervaller som för en del individer märks i ändrat beteende. De allra flesta hingstföl som föds kastreras i ung ålder för att bli lätthanterligare.

Avel med hästar har bedrivits under mycket lång tid, förmodligen så länge som människan har haft hästar. Tidigt upptäckte dåtidens hästägare att vissa hästar var starkare, snabbare och hade bättre temperament än andra och att avkomman liknade sina föräldrar. Det blev bakgrunden till planmässig hästavel. Dels vill man förbättra hästarnas prestationer och exteriör. Dels har det stor ekonomisk och arbetsmässig betydelse att hästen är frisk och skadefri, utvecklas tidigt, har bra temperament och är lättlärd. Det innebär att långtifrån alla hästar är lämpliga att sätta i avel.  Uppfödning av hästar är ett långsiktigt arbete som kräver stort engagemang och stor kunskap. Det är något alldeles fantastiskt att få föda upp ett föl, men det innebär även ett stort ansvar och mycket arbete.

Foder = foderbeteende

Hästen är anpassad till att leva på öppna grässlätter och är till sin natur en utpräglad gräsätare. Det går tillbaka till förfäderna som var stäppdjur och sökte föda och betade gräs, lite i taget, nästan dygnet runt.

Hästens matsmältning är helt enkelt designad för att få ut mesta möjliga näring ur gräs (grovfoder). Högenergifoder och foderbyten ska du däremot vara försiktig med.

Hästen har en liten magsäck i förhållande till sin storlek, och det gör att den är anpassad till att äta lite i taget. För att efterlikna livet i frihet så bra som möjligt ska hästar i stall fodras minst fyra gånger per dag (morgon, lunch, eftermiddag och kväll) alternativt ha fri tillgång på grovfoder. Eftersom hästar saknar förmågan att känna av när magsäcken är full, och reglerar sin mättnad genom ättiden, är det viktigt att ge hästen så pass stor mängd grovfoder per fodringstillfälle att den kan äta i 1–2 timmar. Kan hästen av någon anledning inte få så mycket hö eller hösilage så går det att förlänga mattiden genom att ge den halm. Då har hästen något att pyssla med, och det mår den bra av såväl fysiskt som psykiskt.

Hästen är skapad för att äta stora delar av dygnet. Foderhäckar kan vara ett alternativ för att på ett hygieniskt sätt kunna förse en grupp med hästar med grovfoder utomhus.

Du kan läsa mer om hästens naturliga beteende under Hästvälfärd här på Hästkunskapssajten.