Träns

Tränset, huvudlaget som behövs för att kommunicera med hästen, ska ha rätt storlek och passa hästen.

Tränset består av huvudlaget (nackstycke, sidstycken, käkrem och pannrem, bett, tyglar och nosgrimma).

• Tränsets delar som pdf

Nosgrimmor

Ett träns kan ha olika typer av nosgrimmor. Några av de vanligaste är: hannoveransk nosgrimma (remontnosgrimma), engelsk nosgrimma, aachengrimma och pullargrimma. Vilken slags nosgrimma som används beror på hästen och vilket behov den har och bör avgöras med hjälp av någon som har kunskap på området, exempelvis en ridlärare eller tränare.

Nosgrimmans funktion är att se till att bettet ligger still i hästens mun. Det är viktigt att nosgrimman inte sitter för hårt, ett riktmärke är att du ska få in två fingrar mellan hästen och nosgrimman.

• Remontgrimman kallas även hannoveransk nosgrimma och består av en nosrem som du ska spänna nedanför tränsbettet. Den här nosgrimman utvecklades för att användas på unga hästar, så kallade remonter.
• Den engelska nosgrimman är något bredare och kraftigare än övriga nosgrimmor. Nosremmen spänns ovanför tränsbettet så att den sitter innanför sidstyckena strax under kindbenet (cirka två centimeter).
• Aachengrimman är en engelsk nosgrimma som, förutom den bredare nosremmen, även har en smalare hakrem. Först spänns den bredare nosremmen. Sedan spänns den smalare hakremmen nedanför bettet. Det är viktigt att själva spännet aldrig hamnar vid hästens mun. Precis som med de övriga nosgrimmorna ska inte heller någon av dessa remmar dras åt hårdare än att hästen kan tugga på bettet.
• Pullargrimman består av två nosremmar som går i kors över nosryggen. Där hålls de ihop av en läderrosett. Pullargrimman fungerar på liknande sätt som en aachengrimma och används främst på hopp- och fälttävlanshästar. Pullargrimman kan spännas på två sätt. Antingen på samma sätt som achengrimman eller lite högre upp så att den övre remmen sitter ovanför kindbenet. Inte heller pullargrimman får sitta för hårt.

Bett

Det finns många sorters bett, och för att välja rätt krävs stor kunskap. Gemensamt för alla bett är att de inverkar på hästens tunga och vilar på hästens laner – den tandfria delen i hästens mun. Det är först och främst viktigt att bettet passar den enskilda hästens mun eftersom ett bett som inte passar kan skapa stort obehag för hästen. Även din egen känslighet i handen har betydelse för vilket bett du ska välja att rida på. En för hård hand märks mer ju skarpare bettet är. Det finns även bettlösa huvudlag (exempelvis hackamore) som verkar genom tryck på nosryggen.

Ett dubbelledat (ibland kallat tredelat) tränsbett med lösa bettringar.

Enkelledat (ibland kallat tvådelat) bett med fasta bettringar (överst) och lösa bettringar (underst).

D-ringsbett.

Dubelledat bett med parerstänger. Parerstängerna hindrar bettet från att glida i sidled i hästen mun.

Oledat (rakt) bett i hård gummi med lösa bettringar.

Det finns hästar som drar upp tungan när de rids och i vissa fall även lägger tungan över bettet. Tungproblem hänger ofta ihop med att hästen upplever, eller har upplevt, obehag av en för hård hand eller ett bett som inte passat. Ibland kan problemet lösas bara genom att du byter till en annan typ av bett.